Jämlikhet och icke-diskriminering

Goda etniska relationer främjar invandrarnas integration och känslan av att höra hemma i samhället. Fundamentet till kravet på jämlik behandling finns i Finlands grundlag. I ett rättvist samhälle ska alla ha samma möjligheter att utbilda sig, arbeta och få tillgång till olika tjänster.

Jämlikhet är på ett väsentligt sätt förknippad med icke-diskriminering. Enligt lagen om likabehandling får ingen diskrimineras på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder, sexuell läggning eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person (6 §).

Lagen om främjande av integration har också som syfte att främja jämlikhet. För att främja jämlikhet fästs i lagen om främjande av integration särskild uppmärksamhet vid kvinnors, barns och ungas ställning samt vid stödjandet av deras integration.

Positiv särbehandling

För att uppnå faktisk likabehandling möjliggör lagen om likabehandling positiv särbehandling (7 §). Med detta avses ett förfarande där representanter för vissa grupper av människor kan stödjas med specialåtgärder i situationer där de annars riskerar hamna i en ojämlik ställning.

Positiv särbehandling kan i praktiken innefatta erbjudande av specialtjänster eller förmåner till personer som kan ha svårigheter att uträtta ärenden på grund av orsaker förknippade med deras person eller bakgrund. I bakgrunden finns en tanke om att formell likabehandling av medlemmar av en minoritet jämfört med andra samhällsmedlemmar inte nödvändigtvis leder till faktiskt likabehandling, utan att en del av befolkningen kan utestängas från vissa möjligheter.

I praktiken kan positiv särbehandling till exempel innebära att reservera en längre tid i en kundbetjäningssituation för en invandrarklient som har bristfälliga kunskaper i det språk som används, att tillhandahålla utbildningstjänster riktade till vissa grupper eller att erbjuda vissa privilegier i en rekryteringssituation.

Positiv särbehandling är inte ett favoriseringssystem, där syftet är att försätta någon person eller grupp i en bättre ställning än andra. Lagen om likabehandling tillåter dock åtgärder för att stöda möjligheterna för en person som annars skulle hamna i en sämre ställning.

I vissa situationer är positiv särbehandling också en skyldighet enligt grundlagen, eftersom det allmänna skall se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses (22 §). Privilegier för vissa grupper får emellertid inte leda till att andra grupper diskrimineras. Därför ska positiv särbehandling alltid kunna motiveras tillräckligt väl och stå i rätt proportion till det mål som eftersträvas.

Läs mer här:

Finlands grundlag (finlex.fi)

Lag om införande av diskrimineringslagstiftningen (finlex.fi)