Lag om likabehandling

Syftet med lagen om likabehandling är att främja och trygga likabehandling samt att effektivisera rättsskyddet för den som utsatts för diskriminering i sådana diskrimineringssituationer som hör till lagens tillämpningsområde (1 §).

Lagen förbjuder direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier samt instruktioner eller befallningar att diskriminera. Ingen får diskrimineras på grund av ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, funktionshinder, sexuell läggning eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. (6 §.)

Enligt lagen är myndigheterna skyldiga att i all sin verksamhet målmedvetet och systematiskt främja likabehandling samt ändra de omständigheter som förhindrar uppnående av likabehandling (4 §).

Lagen om likabehandling ger också en möjlighet till så kallad positiv särbehandling när en person riskerar att hamna i en ojämlik ställning av någon orsak som har att göra med hans eller hennes bakgrund eller egenskaper (7 §).

Positiv särbehandling

Med hjälp av positiv särbehandling strävar man efter att säkerställa att faktisk likabehandling uppnås. Detta förfarande kan innebära att särskilda tjänster eller förmåner erbjuds representanter för vissa grupper. Positiv särbehandling ska kunna motiveras på ett acceptabelt sätt och metoderna som tillämpas får inte stå i konflikt med det grundläggande rättssystemet. Enligt lagen ska den positiva särbehandlingen också stå i rätt proportion till det mål som eftersträvas (7 §).

Likabehandling och icke-diskriminering samt positiv särbehandling behandlas också i avsnittet Principerna för integrationsarbetet i denna handbok.

Läs mer:

Lag om införande av diskrimineringslagstiftningen (finlex.fi)

Jämlikhet och icke-diskriminering