Vanliga frågor

I Vanliga frågor sammanfattas frågor som har ställts till arbets- och näringsministeriet (ANM) gällande lagen om främjande av integration och dess tillämpning samt svar på dessa frågor.

Inledande kartläggning 

Fråga: Arbets- och näringsbyrån och kommunen har för avsikt att avtala om den inledande kartläggningen på ett sådant sätt att alla nya invandrare som flyttar till kommunen först styrs till kommunens inledande kartläggning.

Även om man på basis av motiveringarna i lagen om främjande av integration kan dra slutsatsen att en sådan verksamhetsmodell inte har beaktats i beredningen av lagen, har avtalsparterna dock fria händer att avtala om ärendet på lokal nivå.

Är ovan nämnda förfarande lämpligt - är anslagen för ersättning för den inledande kartläggningen tillräckliga?

Svar: Även om formuleringen i lagen om främjande av integration kan uppfattas som vag, definieras emellertid arbetsfördelningen: Arbets- och näringsbyrån har till uppgift att sköta sina egna klienter som är på väg in på arbetsmarknaden och kommunen har till uppgift att ta hand om de personer som är kommunens klienter.

Utgångspunkten är att en arbetslös invandrare sköter sina ärenden vid arbets- och näringsbyrån. Invandrarens servicebehov bedöms med hjälp av en inledande kartläggning enligt lagen om främjande av integration (10 §). Samtidigt startar den inledande kartläggningen invandrarklientens serviceprocess. Syftet med den inledande kartläggningen är att arbets- och näringsbyråns tjänster ska kunna planeras så att de motsvarar invandrarklientens behov.

Enligt lagen om främjande av integration är det arbets- och näringsbyråns uppgift att se till att en inledande kartläggning görs för arbets- och näringsbyråns klienter. Arbets- och näringsbyrån kan inte överföra detta ansvar till kommunen och kommunen kan för sin del inte åta sig "rätten" att därigenom debitera ersättning för den inledande kartläggningen (700 euro/kartläggning).

Kommunen och arbets- och näringsbyråerna kan emellertid sinsemellan ingå ett avtal om att kommunen genomför de inledande kartläggningarna för både arbets- och näringsbyråns och kommunens klienter. Då ska arbets- och näringsbyrån se till att den skaffar ändamålsenliga kartläggningar och ansvarar för kostnaderna i anslutning till dessa.

I budgeten har man förberett sig på att ersätta den inledande kartläggningen för 2 000 invandrare. Nettoinflyttningen till landet är cirka 15 000 personer per år, så det är klart att det är meningen att kommunen ska genomföra den inledande kartläggningen för de grupper som inte kartläggs av arbets- och näringsbyrån.

Integrationsplanens maximala tidsperiod

Fråga: En integrationsplan har utarbetats för en invandrare på kommunens initiativ och invandraren blir först senare klient hos arbets- och näringsbyrån.

Börjar integrationstiden löpa samtidigt som den av kommunen utarbetade integrationsplanen, även om kommunen inte har ordnat några integrationstjänster för klienten?

Svar: Enligt lagen om främjande av integration är "den tid som berättigar till en integrationsplan dock högst tre år från det att den första integrationsplanen undertecknades" (12 § 3 mom.). Om den av kommunen utarbetade planen är den första integrationsplanen som har utarbetats för klienten, börjar tiden löpa när den undertecknas.

Syftet med integrationslagen är att kommunen och arbets- och näringsbyrån ska utarbeta integrationsplanen tillsammans (13 §). Kommunen bör alltså åtminstone informera arbets- och näringsbyrån i det skede då integrationsplanen ska undertecknas tillsammans med kunden. I lagen om främjande av integration föreskrivs om specialfall där den andra lokala aktören inte behöver vara närvarande (14 §).

Rehabiliterande arbetsverksamhet vs. lagen om främjande av integration

Fråga: Har en person möjlighet att delta i rehabiliterande arbetsverksamhet under integrationsperioden?

Vid arbets- och näringsbyrån upplevs detta som problematiskt. En aktiveringsplan kan inte göras upp för en person som integreras, vilket i praktiken har inneburit att personer som är i behov av integration inte har kunnat anvisas till rehabiliterande arbetsverksamhet.

Svar: I lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte konstateras tämligen entydigt att lagen inte tillämpas på personer som har rätt till en integrationsplan (3 §). Det är alltså inte möjligt att delta i rehabiliterande arbetsverksamhet under integrationsperioden enligt den gällande lagstiftningen.

Läs mer:

Lag om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (finlex.fi)

Registrering av en nordisk medborgare

Fråga: Fastställs i anvisningarna om registrering av nordiska medborgare att tidsperioden för integrationsplanen inleds från och med registreringen vid magistraten (obligatoriskt att registrera boende som varar i över 6 månader)? D.v.s. räknat från detta registreringsdatum kan den inledande kartläggningen och integrationsplanen inte längre göras efter tre år.

Svar: När en person flyttar mellan de nordiska länderna, d.v.s. Island, Norge, Sverige, Finland och Danmark (även Färöarna och Grönland), tillämpas ett avtal om registrering av befolkning som ingåtts mellan de nordiska länderna.

Syftet med avtalet är att alla som flyttar inom de nordiska länderna ska registreras endast i en stats befolkningsregister åt gången och å andra sidan att en person som flyttar inte ska lämnas helt utanför befolkningsregistren. De lokala registermyndigheterna i mållandet beslutar om förutsättningarna för registrering.

En person som flyttar från ett annat nordiskt land till Finland ska besöka magistraten för att anmäla sin ankomst senast en vecka efter flyttdatumet. En tidsbestämd vistelse som varar i mindre än sex månader uppfattas vanligen inte som en flytt. Den lokala registermyndigheten i mållandet beslutar huruvida personen ska registreras som boende i mållandet. Detta registreringssätt har betydelse när integrationstidsfristerna beräknas för en nordisk medborgare.